Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ensam
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lillfingret i behaglig krökning skildt från
de öfriga, förde en fuktig näsduk till sina
tårdränkta ögon. Så borrade hon det bleka,
något feta ansigtet i soffdynan, och en
konvulsivisk ryckning i hela hennes kropp
vittnade om hennes smärta och hennes
förtvif-lan. Mera känslosam, sentimental och vek,
än god, hade hon eljest mycket lätt för
tårar, och gråt tycktes vara för henne, om
icke ett nöje, så dock lättnad, befrielse,
lindring. Men nu, nu lindrade inga tårar
hennes qval. Det förekom henne, som om mörka
vågor brusande slagit samman öfver hennes
hufvud och hon långsamt sjönke och sjönke
alt djupare ned. Där i rummet bredvid låg
döende den man, genom hvilken hon var
något, var alt hvad hon var: en af stadens
främsta fruar, rik, oberoende, välgörande
och afundad. Hvad hade hon varit utan
Heinrich Friedrich Schulze. Den sista
ättlingen af en hastigt utblommad, ny adelig
ätt, med enkelt namn och enkelt ursprung;
en fattig fröken, som fått gå i andras hus,
hvars behof och kraf på lifvets glädje och
lycka stått i ständig, i bitter kamp med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
