Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ensam
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Hoppas, sade den döende, hviskande
knappast hörbart:
Die Hoffnung führt uns ins Leben ein;
men, tillade han:
Der stille Gott taucht meine Fackel nieder,
Und die Erscheinung flieht.
Farväl, tack, lämna icke firman i den onda
tiden. Ni ensam–––––––de andra äro––––––-
Herr Blumenfeld gick. När fru Lilli och
hennes son kommo in i sjukrummet, låg
gamle Schulze i full yrsel; Han talade nu
endast sitt modersmål, hans tygellösa
fantasi förde honom femtio år tillbaka i tiden,
förde honom bortom hafven till det lilla,
mörka och fuktiga Lybeck, hans
födelsestad. Likasom i en uppenbarelse såg han
åter sina fäders jord. Vid sin faders och
moders hand vandrade han i den mörka
julmorgonen bort till den gamla kyrkan,
från hvars många fönster ljuset strömmade
ut. Nu trädde de in i templet, de otaliga
vaxljusen spridde sitt flammande sken i
hvarje skrymsla under de mörka hvalfven.
Orgeln brusade, tonerna kommo, som i ett
väldigt canon, först hviskande som vårens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
