Österut. Berättelser / 39 (1890) Author: Jac Ahrenberg - Tema: Russia Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ensam

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

böljor, så brusande som vinterstormen, —
som dånande vattenmassor; och ett
tusenfaldigt eko, strängt som en fuga, svarade
från de mörknade hvalfven, från det gamla
vapenhuset. Men öfver orgelns brus, öfver
dånet och svallet hörde den döende en sakta
hviskning: du vilsna fågel, du rotlösa planta,
vänd åter till ditt land. Och talet byttes
ut mot en härlig melodi. Nu kände han
igen dessa toner; det var den gamla
Julpsalmen, den han som barn sjungit så ofta.

De fibrer, hvarmed man hänger fast vid
fosterjorden, knötos åter. Han var icke mera
ensam, han såg dem åter, han hörde åter
dem, som engång älskat honom. Så
tystnade rösterna en om en, tonerna smulto hän,
ljusen släcktes, — det blef skumt, det blef
mörkt, dödens mörker. Heinrich Friedrich
Schulze hade hunnit hemmets stränder.

Ill. J.A.[=Jac Ahrenberg]                Av Pf. vx

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>