Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Utan modersmål
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
borgska, bos honom fans där nu något skyggt;
han tycktes likasom anhålla om ursäkt, om
skonsamhet; världen hade farit hårdt fram
med honom. Fritz, den löjliga pojken,
po-lyglotten, en bland de många af kamraterna
i skolan och gymnasiet, på hvilken major
Hartins odödliga yttrande: ,, Jag kunna alla
språk, tolko jag inte kunna dem tala“, kunde
tillämpas. Fritz var nämligen en produkt af
en under århundraden försiggången olämplig
croisering, en korsning, som sprängt alt
typiskt, alt karaktäristiskt, splittrat alla anlag,
alla ansatser. Tyskt, polskt, svenskt, finskt
och ryskt blod hade blandats i hans ådror.
Detta täljde redan hans namn. Endast vid
gränsmarkema till de gamla kulturländerna
och de stora världsrikena träffar man på
sådana från olika språk lånade namn. Likasom
detta namn, var hans språk hopplockadt
från de idiom, som talas kring Östersjöns
och Finska vikens stränder. Han var en af
de sista representanteme för den jargon,
som under namn af viborgsk svenska varit
ryktbar i hela vårt land.
— Fritz, känner du igen mig?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
