Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Utan modersmål
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
officersaspiranter före och efter mig gått i
svang, öfverfördes på min person. Se på
mig, jag är icke gammal, och dock: jag är
en legend, en myth inom det språkligt
barocka, det etymologiskt löjliga. Jag är
negationen till Bellman, Talleyrand,
Menschi-koff; allas qvickheter samlas på dem, och
jag, jag samlar allas dumheter.
— Nåväl Fredrikshamn blef mig
outhärdligt, och till slut blef jag officer från
en junkarskola i Riga. Jag kom in på
kansliet; jag ansågs för språkkunnig. Ah, all
den gallimathias, jag skref ihop under det
ena året där! Vid minnet af alla chikaner,
alt obehag, jag där ådrog mig, rodnar jag
än i dag.
Jag kunde icke låta bli att le åt dessa
min gamla kamrats ord. Han for upp med
fart och intog med sin oviga kropp en oskön
position, såg mig i ögonen och sade med sin
pipande, klanglösa stämma.
— Du tror mig icke.
— Tror! ja, nog tror jag, men du
medger väl, att du öfverdrifver.
— Nej, det medger jag icke. Du har en-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
