- Project Runeberg -  Träskoregementet. Berättelse från Magnus Stenbocks krig i Skåne /
8

(1894) [MARC] Author: Jon Olof Åberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

3.



En dag under julhelgen 1709 var uppståndelsen
stor i Häggarps by. Gubbar, qvinnor och barn hade
församlat sig utanför Arve Mårtensens gård på en
der befintlig öppen plats. Af den vuxna ungdomen
såg man icke till någon enda.

Lutad mot en krycka kom slutligen Arve
utstapp-lande. Han hade förändrat sig mycket på den sista
månaden. Ett slaganfall, som gjort honom lam i
ven-stra sidan, hade nemligen hållit honom vid sängen.
Men om . man noga såg in i hans mörka, djupt
/ liggande ögon, kunde man i dem upptäcka atfc den
yttre kroppsliga sjukdomen ändock ej förmått att
förlama hans starka själsförmögenheter. Sedan han
kastat en blick öfver de församlade, en blick, som på
samma gång uttryckte lömskhet och ett djupt
inneboende hat, men också en viss rädsla, sade han med
en röst, som han försökte att göra så stadig som
möjligt:

"Bara gammalt folk och barn! Ja, ja; kungens
långvariga krig ha nu snart medtagit landets halfva
befolkning och . . .“

“Inte nog med det“, inföll en gammal krokig
gumma. “Hur många ödeshemman finnas här inte!
Nä9tan allesammans i byn här. Sedan pojken vår
stupat i Ryssland, gick gubben min sjelf ut för att
slippa sätta upp tremänningarne, och nu är väl han
sjelf borta! Hvem ska sköta jorden? Inte kan jag
det, och inte heller sådana der parflar“, slutade hon
bittert och pekade på de vid mödrarnes kjolar
hängande och efter bröd skrikande barnen. “Det dröjer
nog inte så länge, förrän vi fa svälta ihjäl.“

En gammal giktbruten gubbe inföll nu:

“Det förundrar mig dock att röde Jan sjelf gick
ut i fejden. Nog hade han så mycket qvar, att han
kunde hålla tremänning.“

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:55:35 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ajotrasko/0008.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free