- Project Runeberg -  Träskoregementet. Berättelse från Magnus Stenbocks krig i Skåne /
21

(1894) [MARC] Author: Jon Olof Åberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5. - 6.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

;att han inte visar galen väg. I sådant fall skjuter du
den göken. Förstår du?“

“Ja“, svarade Helge och gaf ebbarpsbonden ett
l)isters ögonkast.

“Löjtnant Krage“, utbrast Wilhelm Bennet
der-efter, “tag ni befälet öfver truppen. Jag litar på er
skicklighet.“

Då truppen, i spetsen för hvilken löjtnant Krage
•och Helge, samt mellan dem ebbarpsbonden, redo,
lemnade platsen, såg icke Arves son, att röde Jan efter
•en förstulen \rink till en af träskomännen följde med i
truppens sista led.

*


6.



Under nära nog ett par dagars tid vandrade Oda
omkring utan mål och spörjande hvar hon skulle finna
•Stenbocks trupper. Mon hvart hon än kom, fick hon
antingen ej något svar alls eller också ett sådant, som
på inga vilkor kunde tillfredsställa henne. Hvad skulle
hon nu göra i sin bedröfvelse? Kölden var ganska
skarp och snön fyllde stundtals vägarna, så att hon
endast med yttersta möda kunde taga sig fram.

Till sin förskräckelse fick hon också i Slemminge
by höra, att ett snapphaneband sedan mer än en vecka
grasserade i trakten. Detta var ingen angenäm
underrättelse för den stackars Oda, som nu föresatt sig att
först uppsöka fadren och sedan Helge.

Den vänliga gumma, hos hvilken Oda haft
nattkvarter i Slemminge, belägen en fjerdedels mil i nordost
från Biärs kyrka, försökte att öfvertala henne att stanna
•qvar der åtminstone ett par dagar, till dess säker
underrättelse om Stenbocks vistelseort hunnit anskaffas,
.men den unga flickan var obeveklig.

“Bed mig ej längre“, sade hon. “Mig skall väl
ingen göra något illa, och derför går jag,
anbefallande mig i Guds beskydd/4

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:55:35 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ajotrasko/0021.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free