- Project Runeberg -  Träskoregementet. Berättelse från Magnus Stenbocks krig i Skåne /
23

(1894) [MARC] Author: Jon Olof Åberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 6.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Och vid dessa ord upplyfte den gaipla gumman Odas
sårade hand.

Gubben kom i detsamma fram öch synade med
eftertänksam min den flådda handen.

“Ja, det der är betänkligt“, mumlade han för sig 1
sjelf, “men“, fortfor han högt och gaf sin hustru en.
menande blick, “du, Lisa, får väl i morgon i
dag-ningen gå till kyrkogården och hemta några näfvar
mull. Detta ska’ nog läka ditt sår, mitt barn. Seså“,
slutade gubben och nödgade Oda att taga plats
framför den sprakande brasån, “värm dig nu. Jag känner
att du fryser och det synes äfven på dig.“

Den stackars uttröttade flickan mottog med glädje
gubbens inbjudning och snart kände hon sina nära
nog förstelnade lemmar uppvärmas. Efter en stund
återfick hon sin naturliga munterhet och då hon såg
hur gumman 1 Lisa franösatte ett stort grötfat,
sporde hon:

“Har ni hört något Om kriget?“

“Har väl det“, svarade gubben David.

Oda nästan darrade. Hon vågade knappt uttala
nästa fråga. Gubben märkte denna hennes
sinnesstämning och sade derför:

“Har du .någcn slägting i kriget, eller kanske nå . . .
nå . . . någon . . .“ Han kom sig ej till att uttala
meningen.

Oda omtalade nu utan omsvep hvarför hon
be-gifvit sig ut på upptäcktsresa. Då hon slutat, sade
gamla Lisa under det hon medlidsamt skakade på
hufvudet:

“Ja, den ungdomen, den är dåsig alltid lik. Kära
barn, i de här svåra tiderna lär du allt få svårt att
taga dig fram. Jag har . . .“

“Seså, mor“, afbrot gubben David och gaf sin äkta
hälft ett förebrående ögonkast, “man ska, aldrig lägga
sten på börda, ty då blir den tyngre, vet du inte det.
Bättre då att uppmuntra flickan, än att nedslå
hennes mod.“

Oda tackade i sitt hjerta uppriktigt den vänlige
gubben, men gumman gaf hon en sned blick, som sade

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:55:35 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ajotrasko/0023.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free