- Project Runeberg -  Träskoregementet. Berättelse från Magnus Stenbocks krig i Skåne /
27

(1894) [MARC] Author: Jon Olof Åberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 6.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

föraren befallde Oda att gå efter bränvin,. suckade*
David:

“Gud bättre det! Jag ser nu att det i år blir ett
likadant elände, som under salig kungens tid, då jag
var i min bästa ålder. Får nu se, hvad Måns Bock[1],
som är en duktig karl, kan uträtta.“

“Bränvin“, eftersade Oda, som småningom
återvann sitt lugn, “jag vet inte om här finnes något sådant.u

“Det var hållen“, inföll dansken cch spärrade
upp ögonen.

“Nej, jag är inte hemma härw. t

En af snapphanarne inföll nu:

“Men gubbstuten der borta vet nog. hvar han
gömt sitt bränvin.“

Med dessa ord gick talaren bort till David och

ruskade honom på det häftigaste. Den gamle upp-

gaf riktiga nödrop, men snapphanarne och värst deras
anförare hånskrattade endast åt den gamle mannen.

Sedan en god stund förgått utan att något
bränvin kunde tvingas fram, slog dansken den värnlöse
gubben så våldsamt i hufvudet med pistolkolfven, att
han för andra gången svimmade. Derpå utropade
våldsverkaren :

“Tag då fatt på den gamla käringen och lägg
henne på glödande kol, om hon ej kryper fram med
det begärda.“

Rysande öfver det förfärliga öde, som väntade

gamla Lisa, dolde Oda ansigtet i händerna. Hon

väcktes dock snart till besinning af detta harmfulla utrop :
“Käringen finnes ej här inne!“

Underofficeren, som var mest lysten efter
brän-vinet, rasade och svor som en galning och beskylde
till slut Oda för, att det var hon, som hjelpt den
gamla på flykten. Under de edligaste försäkringar
bedyrade den unga flickan, att hon icke viste det
ringaste om gamla Lisas försvinnande och dansken trodde
henne slutligen så till vida, att han sade:

“När! vi komma till lägret, ska’ vi nog leta ut ur
dig, om du talat sanning.“

*



[1] Bland alla de namn, som allmogen hade på Stenbock, var
äfven detta.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:55:35 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ajotrasko/0027.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free