- Project Runeberg -  Träskoregementet. Berättelse från Magnus Stenbocks krig i Skåne /
28

(1894) [MARC] Author: Jon Olof Åberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 7.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

7.



Efter en skarp ridt genom den myckna snön, öfver
ihalkiga vägar och genom svårtillgängliga skogspartier
anlände den svenska truppen mot aftonen till
Perstorps kyrka, belägen på norra sidan om landsvägen
från Helsingborg till Kristianstad. Både ryttare och
iiästar voro tröttade af den besvärliga marschen och
som löjtnant Krage ej ansåg det klokt att under för
banden varande omständigheter längre sätta truppens
krafter och uthållighet på prof, så befalde han att den
skulle inqvartera sig bäst den kunde i den
närliggande byn.

Från denna hade vid truppens ankomst ett par
bönder skyndsamt flyktat. Det framgick deraf klart,
menade löjtnanten, att de voro spioner åt
snappha-narne, och detta bekräftades äfven af ett par gamla
gummor, som med den dem medfödda svadan
förbannade allt hvad danskar var och hette, men
synnerligast snapphanarne.

Knappt hade Helge fått vetskap om ätt de flyende
voro snapphanar, förrän han, utan att löjtnanten visste
•ett enda ord derom, tog ett par af sina nyförvärfvade
vänner med sig och sprängde bort. Halfvägs emellan
kyrkan och den stora skogens bryn kommo
flyktin-garne i sigte. När de sågo sig förföljda skiljdes de åt.
Den ene skulle springa öfver en ganska bred och
upp-sväld bäck, men den af strömmen underskurna isen
brast och flyktingen störtade i vattnet. Kölden
förlamade också hans krafter, så att han ej kunde arbeta
sig upp, utan stannade qvar i den våta grafven.

Det blef nu, så att säga, Helges lifsuppgift att
bemäktiga sig den andra flyktingen. Efter otaliga
krokar upphanns han till slut, just som han skulle
slinka in i skogsbrynet, der han säkerligen varit
räddad, alldenstund ryttarne ej skulle vågat förfölja honom
dit in.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:55:35 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ajotrasko/0028.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free