Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 7.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
På uppmaningen att gifva sig höjde snapphanen
bössan, Men som han icke sigtade på någon af
ryttarne, trodde Helge att han med sitt skott ville gifva
sina kamrater en signal. Snabb som blixten höjde
den unge ryttaren derför värjan och innan skottet
brunnit af träffades snapphanens högra arm äf ett
så -våldsamt slag, att den genast släppte geväret. Det
skulle ha varit en lätt sak för Helge att klyfva
stigmannens hufvud, men detta ingick ej i hans plan..
Han ville hafva karlen lefvande i sitt våld, för att föra
honom till löjtnanten.
När snapphanen nu såg att han var i sina
besegrares händer, föll han till bönboken.
“Intet hår ska’ krökas på ditt hufvud, blott du.
godvilligt följer med tillbaka“, svarade Helge.
Snapphanen svarade endast med en stum böjning
på hufvudet. Detta behagade icke én af ryttarne,.
h varför denne utbrast:
“Släpp honom bara en minut ur sigte och han
rymmer genast sin väg. Jag känner de kanaljerna,.
jag.*’’
“Nå, hur ska’ vi föra honom med oss?“ sporde
Helge och ref sig bakom örat. “Ingen af oss kan
ta’ honom till sig på hästen.“
“Men“, utbrast ryttaren och hans ansigte grinade
hånfullt mot snapphanen, “hvem som helst kan binda
honom vid svansen af sin häst. Det är inte så godt
att rymma då, och följa måste han antingen han vill
eller ej.“
Uppmaningen behöfde ej förnyas. Snapphanen
bands bakom Helges häst och i sakta mak återvände
de tre ryttarne med sin fånge till Perstorps kyrka.
Under vägen passerade de nära det ställe, der
snapphanens kamrat drunknat, men icke ett spår syntes
efter honom, endast det mörka vattnet sorlade
omkring isstyckena.
Löjtnant Krage hade just slutat sin vandring kring:
byn för att se efter hur hans pojkar hade det, och
han höll just på att förundra sig öfver hvar Helg©
tagit vägen, då en af ryttarne gjorde honom
uppmärksam på det besynnerliga tåg, som nalkades.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
