- Project Runeberg -  Träskoregementet. Berättelse från Magnus Stenbocks krig i Skåne /
31

(1894) [MARC] Author: Jon Olof Åberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 7. - 8.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

två persöner skiljas från hvarandra ett litet stycke
framför honom. Den ene gick rakt på den närmast
belägna stugan, men den andre och längste kom rakt
emot honom. När de mötande skulle vika åt sidan
för hvarandra, satte plötsligt den för Helge okände
krokben för honom.

Det var nu nära, att det onda anslaget lyckats.
Helge hoppade till, men lyckades ändock att hålla
sig på fotterna. Den andre gnodde åstad allt hvad
han förmådde och oaktadt Helge ej var så dålig
löpare, kunde han likväl ej upphinna sin lömske fiende.

Brummade för sig sjelf vände Helge tillbaka från
den misslyckade jagten. Han hade nu kommit på
sidan om den trampade gångstig han förut gått, och
innan han visste ordet af stod han utanför den stuga,
dit den andre personen smugit sig. Just som Helge
passerade förbi ena stugknuten, märkte han att något
rörde sig vid densamma. Han stannade för den skull
och ansträngde sina blickar så mycket han kunde.
Nej, han hade ej sett galet; en mansperson drog sig
varsamt bakom stugan.

“Aha, der har jag den andre“, tänkte Helge.
“Måste se efter hvad det är för en gynnare.“

Med dessa ord skyndade han rakt fram till
knuten och innan den der stående personen hann draga
sig tillbaka, lade Helge sin tunga hand på hans axel.

Men i detsamma släppte han också sitt tag och
gick ett par steg baklänges under det han förvånad
utropade:

“Jan Månsson!“

*


8.



“Nå, än se’n då“, utbrast röde Jan, som nu tog
fräckheten till hjelp, då han ej såg någon utväg att
komma undan. “Får jag inte gå hvart jag behagar?“

Helge lyckte till och betraktade vid det klara

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:55:35 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ajotrasko/0031.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free