Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 8.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
“Jo, vi ha knappt tvåhundra alnar fram till
förhuggningen.“
“Två hundra alnar“, utbrast löjtnanten. “Det är
omöjligt. Jag ser ingen förhuggning.“
“Tror jag, cdet“, svarade Ebbarpsbonden och
skrattade smått. Ah, de kanaljerna och mordbrännarne
veta nog hur de ska’ skydda sig. Nu ha de
öfver-täckt de mörkare träden med snö, så att dé ej skulle
förråda deras gömställe i förväg.“
Då Ebbarpsbonden uttalade dessa ord såg han icke
hvilken ilsken blick den fangne snapphanen gaf
honom. Men gamle Snabb såg det och han meddelade
löjtnanten sin upptäckt.
“Jaså, du har således velat föra oss rakt i fällan“,
utbrast löjtnanten med dof röst. “Du ville att vi
skulle bli öfverrumplade, så att du kunde smyga dig
undan. Nåja, inte så illa uträknadt, men det är skada
för dig, att du blifvit förekommen. Nu kan du bedja
din sista bön här på jorden, om du ännu ej glömt
att bedja.“’
Trots alla sina försäkringar, att han var oskyldig
och böner om nåd, blef snapphanen framförd till ett
af de största träden och der upphängd. De
förbittrade knektarne fordrade nemligen hans lif såsom
försoning för hans inbundenhet.
Men knappt hade snapphanen hunnit trädets topp,
förrän den framför truppen liggande snövallen
tycktes bli lefvande. Vilda gestalter, mera liknande onda
andar än menniskor, rusade öfver densamma, och
innan löjtnant Krage hann sansa sig, hade han framför
sig en många gånger öfverlägsen snapphanestyrka.
Att med sin lilla trupp, som till på köpet var
föga öfvad, göra motstånd, fann han vara gagnlöst.
Han befallde för den skull de sina, att, tätt slutna
tillsammans, retirera ut ur skogen.
Men olyckan tycktes riktigt ha föresatt sig att
förfölja honom. Då truppen ändtligen var ordnad
och den sista befallningen till återtåg gafs, hördes en
röst i det eftersta ledet:
“Vi ä’ kringrända!“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
