Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 9. - 10.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
“Ah, se • så! Låt kräket ligga! Hon blir snart
öfversnöad,“
Oda ryste, då hon hörde dessa barbariska ord, men
icke desto mindre önskade hon i dessa ögonblick att
vara i Lisas ställe. Alla bekymmer skulle då ha
varit slut, men också all den glädje, som kanske stode
henne till buds i en oviss framtid.
Länge fick hon dock ej öfverlemna sig åt dessa
dystra grubblerier. Med sträng röst befallde Rasmus
sitt folk att göra en bår af musköterna och tura om
i att bära den af trötthet uppgifna flickan. Allt hvad
som kunde afvaras af kläder kastades ofvanpå henne
och på detta sätt gjorde hon sitt inträde i
perstorps-skogens förhuggning, der allt var nästan upp- och
nedvändt i följd af anförarens bortovaro.
Andtligen lyckades det Rasmus att någorlunda
återställa ordningen. Men knappt var detta gjordt, förrän
en af de många utskickade spejare kom tillbaka med
den underrättelsen, att en svensk trupp nalkades
skogen. Det var Krages trupp, som blifvit upptäckt,
innan den hann skogsbrynet.
Rasmus Heistrib föresatte sig genast att försöka
omringa sina motståndare. Sedan han öfverlemnat
Oda åt tvenne snapphanar, som voro för gamla att
deltaga i striden, men på hvilkas trohet han kunde
lita, vidtog han de mått och steg, som behöfdes, och
att dessa förde honom till det önskade målet veta vi.
Den lilla svenska truppen var snart på alla sidor
omringad af de flere gånger manstarkare snapphanarne
och, efter allt utseende, prisgifne åt döden eller den
ännu fruktansvärdare fångenskapen med dess
förfärliga plågor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
