Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 10.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ihåg, att det är bättre att Stupa här, än att lefvande
falla i dessa vilddjurs häjider. Framåt!“
Ett dånande hurrarop besvarade desse löjtnantens
ord och den lilla truppen, med Krage, Snabb och Helge
i spetsen, rusade fram emot den punkt, som syntes
svagast.
Men här hade löjtnant Krage misstagit sig. Väl
föll det första snapphaneledet nedtrampadt, nedhugget
och nedskjutet, men genast reste sig ett annat led,
och bakom detta återigen två andra, som förut legat
dolda i skydd af de snöhängda buskarne.
Väl stutsade löjtnant Krage till en början, då han
såg mängden af fiender framför sig, men för att lifva
sitt folk ropade han det oaktadt:
“Det gör ingenting att de äro så många. Ju mera
sällan hugga och skjuta vi miste på dem, pojkar!
Lefve kung Karl och Sverige!“
Det blef en vild strid, som nu utspann sig.
Tre-och femmänningarne kämpade med ökadt dödsförakt,
men kunde det oaktadt ej vinna någon framgång, ty
öfver makten var för stor.
Blödande ur flera lätta sår kämpade ändock
löjtnant Krage med oförminskad ifver och uppmuntrade
ständigt sitt folk att ej svika. Ett litet stycke ifrån
honom slog gamle Snabb den ene snapphanen efter
den andre till marken, och det var ej underligt att
han fatt sitt betecknande namn, ty rätt så gammal
han nu var kunde ingen svinga den tunga
huggvärjan snabbare än han. Den hven oupphörligt genom
luften och alltid träffade den något mål.
Bredvid Snabb kämpade Helge, och ehuru ovan att
föra ett sådant vapen, brukade han dock sin värja så
eftertryckligt, att icke så fa snapphanar fingo sin bane
af den.
Under det vilda handgemänget hade den
inneslutna truppen glesnat icke så litet, men ännu visade
den, till snapphanarnes stora förbittring, ingen lust att
gifva sig. För att erhålla mera svängrum hade också
de fast slutna leden öppnat sig en smula.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
