Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 10.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Han gaf derför ett tecken åt sitt folk att upphöra
med striden, hvarefter han trädde fram midt emot
Krage, betraktade honom spefullt och säde:
“Grif er med ert folk, så ska’ ni få behålla lifvet.“
En blixt af vrede sköt fram ur löjtnant Krages
ögon då han slungade dessa hårda ord midt i
danskens ansigte:
Du talar alldeles som om du redan vore viss om
segern, men den kan ännu låta vänta på sig. Och
hvad du pratar öm, att vi ska’ få behålla lifvet ifall
^vi gifva oss i ditt våld, så känner jag allt för väl till
hvad edra löften äro värda. Ingenting annat än tomma
löften, det är alltsammans. Tag oss om du kan, men
nog lofvar jag, att du ska’ få ett styft arbete, och
hvad jag lofvar, det håller jag. Der har du mitt
besked och med detta får du vara nöjd.“
Rasmus, Heistrib hade synbarligen icke väntat sig
detta svar. Han tycktes för några ögonblick
tvehåg-sen hur han skulle göra. Men slutligen segrade
stoltheten i hans hjerta. Skulle han, som ju egde styrka,
mångdubbelt öfverlägsen motståndarens, ändock låta
sig behandlas med detta hån?
Svaret härpå gaf han sjelf genom att med hög
och ilsken röst kommendera:
“Gif eld!“
Striden började ånyo och blef häftigare med hvarje
minut. Beväpnade med bössor, yxor, störar och en
mängd olika andra vapen, trängde snapphanarne den
lilla svenska truppen ännu hårdare tillsammans. För
densamma återstod snart ingenting annat, än att falla.
Den var hopsmält till mer än hälften och hade
således ej något hopp om att kunna segra. Men modet
svek ändock icke hos dessa kämpar. De stälde sig i
en ring omkring löjtnant Krage och erbjödo fienden
ånyo trotsigt sina bröst och svärd..
Röde Jan hade fått sin plats bakom gubben Snabb.
Sida vid sida med honom stod Niklas, som med Pers
i Kärra till hjelp blifvit så pass ombunden, att han
kunde göra tjenst. Jan vågade knappt lyfta sina ögon
upp mot den gamla sergeanten, ty han märkte allt
för väl, att denne betraktade honom med miss-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
