- Project Runeberg -  Träskoregementet. Berättelse från Magnus Stenbocks krig i Skåne /
54

(1894) [MARC] Author: Jon Olof Åberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 12.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

terna voro nära att aftvinga honom ursinniga j*op af
smärta.

Stegen kommo närmare och snart kunde Niklas på
rösten hos den ene personen igenkänna Rasmus
Hei-strib.

“Stanna du här och se till att ingen kommar hitåt“r
befallde dansken, när han kom fram till dörren. “Jag
vill vara ensam, då jag aftvingar fangen berättelsen
om fiendernas styrka här i trakten.“

Sedan Rasmus Heistrib derefter tändt en
blindlykta, tog hans följeslagare ifrån bommen och Rasmus
inträdde. Det var alltså för tillfället ute med det hoppr
som Niklas hyste att få komma in i det varmare
skjulet.

Då Rasmus lät blindlyktans sken falla öfver det
temligen stora rummet, kunde han till en början icke
finna röde Jan och hans dotter. Skulle de kanske ha
kommit i tillfälle att fly undan? En svordom var
nära att bryta tram öfver danskens läppar, men han
hejdade sig genast, ty i detsamma upptäckte han i
ena vrån den tröstlösa gruppen, far och dotter.

“Tag mitt lif“, pustade röde Jan med
ansträngning. “Jag känner på mig att jag inte har många
timmar till.“

Rasmus Heistrib svarade icke på denna utgjutelse*
I stället sade han:

“Hvad vet du om svenskarnes styrka?“
“Ingenting“, pustade Jan.

“Jaså“, utbrast dansken och grinade försmädligtr
“och ändock har du varit med ända ifrån Yexiö.“

Röde Jan svarade ingenting. Han tog endast åt
hufvudet med en smärtsam åtbörd.

“Nå, har du blifvit alldeles stum!“ utropade
dansken under det han svängde lyktan öfver sitt hufvud.
“Hur stor styrka för Stenbock med sig?“

I dessa ögonblick kastade sig Oda på knä för
snapphanen och besvor honom att hysa medlidande
med fadern. Rasmus Heistrib betraktade henne några
ögonblick under tystnad. Slutligen sade han:

“Jag vill vänta med hans svar till i morgon,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:55:35 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ajotrasko/0054.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free