Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 13.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ligt väl lyckats motslå de sår kroppen erhållit. Intet
enda af dem var farligt. Nog mattade de vganska
betydligt till en början, men den viljekraft, af hvilken
Helge var i besittning, hindrade slappheten från att
utöfva ett långt ifrån olycksbringande inflytande.
Utan att mycket akta den smärta, som blotta
rörelsen på någon af kroppens leder framkallade, hade
den unge fangen rest sig upp och stod hotande
framför dansken.
“Med mig kan du göra hvad du vill, men . . .“
“Jag har inte druckit duskål med dig, eländige
rebell“, af bröt Rasmus Heistrib med skrikajide stämma
och lyfte i detsamma knytnäfven för att slå till, men
Helge böjde sig undan och danskens hand träffade
den murkna sängstolpen, så att denna föll sönder.
Betydligt flat öfver detta nederlag drog sig Rasmus
några steg tillbaka, under det hans ena hand famlade
efter svärdet.
Helge förekom utbrottet af en ny vrede i det han
sade:
“Ni har tagit till fånga en ung flicka; gör ej
henne något illa. Tag heldre mitt lif.“
Den unge fångens röst var så bedjande, att
Rasmus Heistrib, temligen van vid öfverraskningar, likväl
frapperades deraf.
“Aha“, tänkte han, “är det så bestäldt! Nå, då
ska’ jag nog veta att draga nytta deraf!“ Sedan han
derefter funderat en stund, utbrast han: “Ja, med
ett vil kor.“
“Ett vilkor“, eftersade Helge och drog djupt efter
andan. “Hur lyder det vilkoret?“
“Att du sanningsenligt säger mig hvad svensken
har för afsigt med sina rörelser.“
“Det kan jag inte, ty ingen har sagt mig det.“
“Men ... nå ... nå . . .“, afbröt Rasmus sjelf
sin monolog, “det kommer mig inte alls vid. Jag
vill veta om . . . men hvad var det! Ett skott!“
“Ja, så tyckte jag också“, inföll Helge under det
en blixt af glädje tindrade i hans ögon.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
