- Project Runeberg -  Träskoregementet. Berättelse från Magnus Stenbocks krig i Skåne /
61

(1894) [MARC] Author: Jon Olof Åberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 13.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

“De ha stängt mig inne“, mumlade hon för sig^
sjelf. “Hur ska’ jag nu komma ut! Helge, Helge om
du ändock . .

Hennes monolpg blef här afbruten af den ofvan
nämnda skottvexlingen. Nyfiken och darrande
lyssnade den unga flickan vid ena gluggen. Hon såg
träskomännens facklor upplysa platsen framför hennes
fängelse och hon kunde vid det fladdrande skenet, som
än tilltog och än förmörkades, skönja konturerna af
framstörtande hästar och ryttare. Hon hörde också
tydligare för hvarje minut svenskarnes härskri och
uppmuntringar sins emedan och dermed blandade sig
snart de öfverrumplade snapphanarnes förbannelser oph
vilddjurslika tjut.

Plötsligt upplystes Odas fängelse af ett starkare
sken än förut. Ett hväsande som af en jätteorm
hördes och kort derefter förnam den unga flickan ett
sprakande ljud, som tilltog för hvarje ögonblick.

“Gode Gud!“ utropade hon, “de ha tändt eld på
skjulet. Jag blir innebränd.“

Och efter dessa ord uppgaf hon ett så hjertslitande
ångestskri, att det hördes långt ut i byn.

“Hvad var det?“ sporde löjtnant Krage, som i
detsamma red förbi. “Jag tyckte att jag hörde ropet
af en qvinna.“

“Det tyckte jag också“, menade Snabb. “Ah, se
der“, fortfor han och pekade på det brinnande
skjulets glugg, “der är verkligen en qvinna, som . . .“

“Ah, förmodligen én af de liderliga stycken, som
desse stråtröfvare bruka föra med sig“, afbröt
löjtnanten föraktligt. “Låt henne brinna!“

Efter uttalandet af denna hårda dom red
löjtnanten vidare. Snabb följde honom, men hans springare
hade icke hunnit uttaga tio steg, förrän den
hjertslitande qvinnostämman åter hördes:

“Rädda mig! Öppna för Guds skull dörren. Jag
är en fånge hos snapphanarne!“

I blinken kastade sergeant Snabb om sin häst och
sprängde fram mot skjulet utan att bry sig om hvad
löjtnanten skulle tänka. Inom några minuter var bom-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:55:35 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ajotrasko/0061.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free