Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 14.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
jättestyrka, skulle han ej kommit en hårsmån längre,
ty dörren var fast och gaf ej vika en enda tum.
Då han, pustande ut efter ansträngningarne, stödde
sig mot ena dörrposten, hörde han träskoryttarne
storma fram. Han förnam också deras rop och han
ansträngde sig ännu mera för att öppna dörren, men
¡med samma’ resultat som förut.
Han skulle just vända tillbaka till den enda glugg,
som fanns i stugan, då han tyckte sig höra ett än
hväsande, än knastrande ljud öfver sitt hufvud.
Bestört lyssnade han. Det besynnerliga ljudet hördes
tydligare för bvarje sekund. Ett fladdrande sken, som
fantastiskt belyste den hvita snön, och gnistor, som
flögo af och an, sade honom genast hvad som var på
färde.
“Ah, huset brinner“, stönade han för sig sjelf,
“och här står jag hjelplös och . ..“
Ett doft brak rätt öfver honom afbröt hans
monolog. Han störtade ånyo fram till dörren och
bultade på den allt hvad hans krafter tilläto, men utan
framgång. Lågornas allt mera tilltagande hväsande
var det enda ljudr som han fick till svar. Förtviflad
störtade han ånyo fram till gluggen och såg utåt, På
afstånd hördes stridsbullret och der och hvar kunde
Helge se fotfolk och ryttare blandade om hvarandra i
en förvirring, som i den hemska natten föreföll ännu
mera oredig, än den skulle gjort vid dagsljus.
“Nej, jag kan inte komma igenom gluggen“,
stönade han sedan han vågat försöket. “’Den är för smal
för mig. Himmelens Gud, skall jag . . . men är det
inte gubben Snabb, som rider der borta? Väl kan jag
inte se hans ansigte, men ställningen är bestämdt hans.
Jag måste höra efter.“
Och med en stämma, som förtviflan gjorde
starkare än den i verkligheten var, ropade han:
“Sergeant Snabb! Skynda hit, annars är det förbi
med mig!“
Gubben Snabb hade just utdelat befallning åt dem,
som åtföljt honom, att anfalla en flock snapphanar,
som försökte att smyga sig undan, då han förnam ro-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
