- Project Runeberg -  Träskoregementet. Berättelse från Magnus Stenbocks krig i Skåne /
64

(1894) [MARC] Author: Jon Olof Åberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 14.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

pet. Och då han blickade sig omkring, såg han i det
brinnande husets glugg ett dödsblekt ansigte, hvilket
de flammande lågorna hemskt belyste, stirra emot sig.
Gubben red ögonblickligen närmare och snart
igenkände han Helge.

“Fort upp med dörren“, skrek han. “Fort,
pojkar! Det är ju Helge, den käcke bussen, som blifVit
innestängd der! Fort bara, ty taket börjar redan att
svigta!“

Detta var också förhållandet. Ett par sparrar
hade redan fallit ned framför Helge och i hvilken
minut som helst kunde flera följa efter.

Ehuru sergeantens folk skyndsamt lyfte af
bommen för dörren, kunde denna likväl icke öppnas,
emedan den till på köpet var låst. Men då knektame
stodo der rådville och sågo frågande på hvarandra,
utropade Snabb:

“Slå in dörren, edra krabater. Om inte hälarne
hjelpa, så . . .“

Han fick ej sista ordet öfver läpparne förrän
dörren redan svigtade vid de hårda slag, som den fick
mottaga, och efter några minuter hade den till
hälften fctörtat in.

“Skynda dig pojke!“ skrek sergeanten, då han
märkte hur taket började gunga. Helge var ej sen
att åtlyda uppmaningen. Han störtade fram, men
innan han kora fram till dörren hördes ett förfärligt
brak och det blef för några ögonblick alldeles kolmörkt
i stugan.

Snabb och hans bussar hade förskräckta sprungit
tillbaka och den gamle sergeanten utropade
ångest-fullt:

“Nu är det då alldeles förbi med den der
präktiga pojken. Han har . . .“

I detsamma skingrades mörkret inuti stugan och
de väldiga lågorna bröto fram. Men samtidigt
framsprang också den dödsbleke Helge, höljd af tusentals
gnistor. Han öfverhöljdes genast med snö, hvarigenom
hans kläder hindrades från att antändas.

Hans första spörjsmål till Snabb lydde så:

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:55:35 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ajotrasko/0064.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free