Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
starka obehag han kände, skaka af sig den
olycksbådande insekten.
Långsamt gick han vägen upp mot huset,
bröt i tankarna af tvänne höga blommande blå
lupiner, lät dem falla på gångstigen i solen och
satte sig tyst på förstugukvisten till sitt hus. Han
säg, där han satt i sin rika paryr åldrad ut: det
pussiga, bleka, rakade anletet hade väl icke några
rynkor, men ögonen sågo oroligt framför sig, och
det slappa draget kring den fylliga munnen kom
i dag på ett pregnant sätt fram.
Dock, att länge betagas af melankoli och
kapriser var aldrig Per Adrians sak. Han såg
framför sig, såg öfver de i blått blinkande lupinerna och
de ljusröda spireorna älfvens glänsande yta. Nu
lyste den icke af solljus, ty solens strålar föllo ännu
sneda, och floden låg i bergets skugga, den lyste
af återglans. Sommarmolnen byggde hvita, härliga
stoder mot himlens blå, de lyste i morgonens
friskhet och gåfvo igen sitt ljus åt flodens spegel,
ösande ut ett mjukt reflexljus öfver dess tysta
mörka djup. Den dunkla graniten, de lysande
björkhagarna på motsatta stranden, älfvens
skiftande spegel, svalornas skri och det mäktiga,
harmoniska suset af denna väldiga ström, allt
återgaf snart nog Per Adrians lätta sinne dess
jämnvikt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
