Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
för tjugu år sedan dref en lysande officer, rikt
be-gåfvad på hufvudets och hjärtats vägnar, från Eder
broder hertig Fredrik Adolfs hof, och med honom
en aktris, som med hänförelse ägnat det mått
af snille som försynen gifvit henne åt konsten
att tolka skaldernas skönaste verk. Detta fel
förorsakades af ungdomligt lättsinne och
njutningslystnad. Värdes anse, Ers Majestät, att en
penitens af öfver tjugu år i Karelens och
Sa-volax’ ödemarker äro försoning nog för denna
deras ungdomsförvillelse. Är detta likväl icke
nog, nåväl mottag då, Ers Majestät, som en
ytterligare försoningsgärd vår son Gustave François.
Ung, vacker, kunnig i alla idrotter och sin
moders språk, som han tournerai* bättre än svenskan,
är han uppfostrad i kärlek till konungen och
vördnad för dess Majestät, med allt detta bättre än
de flesta egnad att tjäna en stor konung och vinna
den glans, som i konungars tjänst är den enda
äkta — återglansen.
Ers Majestät, när Ni var prins och jag hade
nåden att för Eder recitera de sköna verser
Corneille låter sin hjälte uttala, sägande att
konungars lycka är att förlåta och belöna, behagade Ers
Majestät yttra att Ni, en gång konung öfver
Sverige, hvarje dag ville njuta den lyckan. Ers
Majestät har här intet att belöna, men mycket att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
