Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
barriären, plockande på vildhumlan som växte
kring trappan, då och då oroligt betraktande sin
man, medan en ström af banala trösteord „Eh bien
mon mari, soyons courageux, tu es donc un
homme!“ flöto öfver hennes darrande liippar.
Per Adrian sökte efter ett lämpligt svar, då
från udden där bärgsstalpet sköljer sin fot i älfven
hördes ett gladt hallali, som genast besvarades af
kurirens fanfar. Och de gamla sågo huru Gustave
François först förvånad blickade upp mot kurir en
och sedan med ifver rodde till honom, som stod
på strandens stenar vinkande med sin med tre
stora kronor pr}Tdda läderväska. Nu ror han
öfver älfven, hjälper kuriren att sadla af hästen som
vid ett grimskaft ledes till stranden. Kuriren
sitter i aktern af båten och håller i betslet, medan
Gustave François i en stor båge ror upp mot
strömdraget och så åter ned. Där äro de på
Mankala strand. Hästen lämnas i hagen, och de
två unga männen gå snabbt upp mot byggnaden.
Gustave François är en den mest intagande
tjuguåring. Naturen har roat sig med att blanda
samman allt som en gång var skönt hos Per
Adrian och bedårande hos Antoinette. Faderns
höga växt och väl proportionerade lemmar hade
fått något af moderns galliska plastik i rörelserna.
Det bleka, färglösa, oaccentuerade hos fadern hade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>