Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fägring-, naturens stilla jubel, fågelsång,
hundarnas i byarna muntra skall, barnens vid stränderna
glada skrik och strömmens friska brus.
Roddaren Matts Hanhi, en gammal erfaren
soldat, tyckte synd om sin unga herre och
jaktkamrat, han visste huru unga män skulle tagas,
han ville trösta honom.
— Nå — sade han på sin viborgska mjuka
finska, minns Frans Gustaf — så kallades han af folket
— när jag för tio år sedan rodde honom till
öfver-ste Ulfsparre på Sorsaniemi. Då var lilla fröken
Gabriella med, hon hade talat utländska hos vår
fru, dansat och sjungit. Minns Frans Gustaf det?
Gamla Hanhi hade funnit den rätta fåran, hans
erfarenhets slagruta hade ej bedragit honom.
Gustave François’ blick ljusnade.
— Månne inte Frans Gustaf nu skall träffa
henne ute i världen, hon var en så vacker flicka.
Aj voj, jag tänkte alltid att ni två skulle blifva
fästefolk.
— Törhända, säger Gustave François, det vill
säga, törhända att vi träffas ute i världen.
— Fast, nog var hon ju äldre än Frans Gustaf,
men se det gör nu rakt ingenting. Min gumma
var aderton år äldre än jag, men så länge hon
lefde, hade jag det alltid bra. Så dog hon, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
