Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
horn den lösen, när jag är på vakt ha vi aldrig
någon annan än den, och „lefve författningen“,
men han vill ej ropa ut vare sig den ena eller
andra lösen.
— „Lefve konungen“ skrek Gustave François,
svängde sin hatt och hoppade upp på hästen.
Bommen flög i vädret och våra resande trafvade in i
staden.
— Den där ofrälse människan, muttrade Jan
Anders, vore jag konung skulle jag förbjuda
artilleriet att emottaga sådana uppkomlingar.
Gustave François såg på honom. — Jag
trodde min söta, att Jan Anders var en fullblods
demokrat efter Ra}’nalds och Helvetius’ mönster . .
att han älskade jämlikhet, broderskap och............
— Men det gör jag ju ock, sade Jan Anders
ifrigt, om jag ock vill att armén skall bevaras åt
adeln och med den honom utmärkande
inkonsekvensen och värmen började han att, medan
våra resande redo genom Lovisa stads trånga och
krokiga gator, lägga ut sina teorier i frågan.
Gustave François var emellertid så trött af den
långa ridten, att han knappast hörde på sin
äldre kamrats tal. — Vi taga väl in hos Johanna
sade han. Johanna var enka efter en styrman vid
kungliga flottan som höll ett värdshus, där mest
sjöofficerare plågade taga in.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
