Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sin sångkonst som lösepenning för en ofta snäft
lämnad föda.
Båda sutto de nu, den ena med lutan, den
andra med guitarren i hand vid relingen, ifrigt
uppvaktade af Blomcreutzarna och Gustave
François, medan Jan Anders satt vid dörren till
kajutan med Youngs arbete i hand och drömde sina
storvulna, i grund och botten ädla drömmar om
Finlands framtid. Familjen Gardemeister räknade
på långt håll slägt- med Glansenstjerna, och
ungdomen kom genast öfverens om att kalla
hvarandra kusin.
Medan pratet och glammet just höll på att
taga sig upp, öppnades dörren till kajutan och
Sprengtporten trädde raskt upp på vattdäcket. —
Förlåt mina damer och herrar, att jag illa uppfyllt
mitt värdskaps plikter, jag hoppas att Jägerhorn
gjort det dess bättre. Men se — och trädande
fram till relingen, visade han med en stor gest utåt
hafvet — huru landet dans ce soleil d’été är skönt.
När jag åter efter år ser dessa fasta rödgrå
hällar, detta strålande haf, blifver mitt hjärta varmt
och ungt. Född ej långt från dessa stränder, har
jag redan som barn älskat att se, huru vågorna
slå med makt mot klippornas fasta väggar, huru
de med stilla sorl söka sig mellan holmar och skär
till lugna fjärdar och vikar för att hvila och dö
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
