Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
konst, och som sådan hade han förvärfvat sig sin
adliga krona.
Hans båt hette som hans hustru „Ulla Liisa
Taube“, och var på alla tänkbara ställen prydd
med Mannerskantzska vapnet, en röd borg mot
guldgrund. Detta vapen var gubbens svaghet,
hela familjens för öfrigt. Det fanns snidadt och
broderadt på allt som kunde snidas och broderas
i hemmet. Nils Ivellander hade lidit af de adliga
officerarnes öfvermod till den grad, hade af det
aristokratiska hattpartiet behandlats så illa, af
familjen Taube på Degerö, där han fann sin hustru,
så länge setts öfver axeln, att han, när han själf
blef införd i den gyllene boken på riddarhuset i
Stockholm, beslöt att för hela världen visa, att
också hans blod blånat på gamla dagar.
I dag följdes kommendanten af sin dotter
Sofie, som måste in till fästningen för de
mångahanda tillrustningar föräldrarnas
silfverbröllops-fest på Stansviken drog med sig.
Morgonen var ljuf och vacker. Ett lätt regn
hade fem-tiden tvagit naturen ren, nu gaf en frisk
bris lif åt det hela. Strandalarnas blad glänste i
morgonljuset, vågorna glittrade, skummet stod som
silfverstänk kring båtens bog, måsarna flögo på
starka vingar kring skär och holmar, och från
fästningens docka och hamn hördes stundom dofva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
