Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Lewenhaupt om halta och tjocka. Leionstedt. Om
dumma Lewenhaupt nu vore här — hvilket han
gudskelof ej är — hvad skulle han då säga om
regementets yngsta kornett. Men vi skola icke
skämma festen med landtmarskalkens vålnad;
dric-ken mina vänner en skål för Gustave François
Glansenstjerna. Lefve han! — Alla reste sig upp.
Lefve han, ljöd det i salen, och glas och bägare
klingade. Gustave François bugade sig djupt. —
Och nu min kornett, säger Montgomerie, nu
svarar ni med en sång. Hvar är lutan? ni sjunger
för oss en bordsvisa, fransk eller svensk. Ja, ja,
jag vet att ni kan. — Det hjälpte intet. Beate
Louise och Anne Catherine kommo för öfrigt genast
fram med sina instrument och sina försäkringar,
att han sjöng alldeles charmant, ja själf till och
med skref „glosorna“. För ett sådant vitsord af
så vackra och kompetenta domare föllo alla
blygsamma protester till föga. Mickelsons eviga
nyckelharpa tystades i ögonblicket ned; Gustave
François gnolade för flickorna Gardemeister en melodi,
som de skickligt togo ut på sina lutor, hvartill de
lofvade att sjunga med i slutcadensen. Med sin
vackra baryton sjöng han nu följande:
„Ode till ett godt humeur“.
Och guld och skatter, ära
Jag ger ej mycket för.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
