Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dem tid och mal förtära,
För’n själf jag cn gång dör.
Ett vet jag dock som väcker
Fröjd, hvart jag det för,
Ett godt humeur, som räcker,
Tills själf jag engång dör.
I Lethes flod skall dränkas
Hvad nu min glädje gör.
Och jag i graf skall sänkas,
När en gång själf jag dör.
Ett vet jag dock som väcker
- etc. etc.
Och jordens troner ramla,
Och välden störtas kull,
Och den som vetat samla
Skall lämna bort sitt gull.
Ett vet jag dock som väcker
etc. etc.
Sången emottogs med hänförda bravorop. —
Till dansen, till dansen! ropar Montgomerie, och
i festlig yra slås ritsalens vida dörrar upp, bord
och bänkar bäras af ungdomen, med flaskor, glas
och tallrikar, ut på gården. Nyckelharpan tages
åter in. Johan Henrik Munck, som druckit
försvarligt, kommer skinande glad in med
silfverbru-den under armen. — Jag skall dansa med
silfver-bruden. Rehnstjerna, som länge haft ögonen upp,
springer fram, kastar sig som ett retadt lejon
mellan sin afgudade Beate Louise och den förföriske
Montgomerie och tager henne ifrån honom i sista
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
