Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
musslins slöja, brocherad i guld och broderad med
silke i alla färger.
— Gabrielle! skrek Gustave François.
— Men stanna, Blomcreutz, stanna, jag vill
upp. Båten stannar, lägger till vid
fallrepstrap-pan, och Gustave François svingar sig som en
ekorre ombord.
— Vänten ett ögonblick på mig, säger han
och skyndar in i kajutan. Där satt hon, hans
Gabrielle med det bleka hufvudet på sned,
tillba-kakastadt mot den höga stoppningen af
guldfärgad damast, med armarna slappt hängande ned i
skötet, så blek att eftermiddagssolens ljus, som från
det ovala fönstret lyste likt en gloria kring
hennes hufvud, dock icke kunde gifva henne färg.
— Gustave, Gustave, jag har varit så sjuk,
säger hon, smått leende åt den inträdande, som
faller på knä för henne och ömt kysser hennes
händer. Hennes ögonlock svälla af glädjetårar.
— Du här, du, hviskar hon och lägger sina
båda händer på hans axlar och blickar honom
djupt in i ögonen. — Ack, hvad du förändrat dig,
blifvit vacker, säger hon helt förtjust.
— Men du, är du mycket sjuk, och — han
reser sig häftigt — men huru har du kommit
med på konungens båt?
Gabrielle hör, ser och känner, att han är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
