Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
den — sades och icke sades ut. Oaktadt allt
detta, som skiljde dem åt, fanns det dock ännu
något, som höll ihop det hela, lät dem lyckligt gå
öfver de broar, som nu bräckliga, sedan
gammalt funnos mellan dem, ömheten och vänskapen,
denna ömhet, hvars milda eldar de så länge
vårdat, att de när som helst åter kunde slå upp i
kärlekens brand.
Hon såg, där hon satt stödd mot den doriska
kolonnen, nästan förstulet på honom. Hur vacker,
huru manlig han blifvit, hvilken hållning full af
mjukhet, behag och kraft. Han åter såg, huru
uttrycket i detta ljufva ansikte växlade, huru
blodet pulserade, kom och gick under denna fina,
varma, rosiga hy, han såg hvilken ömhet där
lyste ur de tindrande bruna ögonen, öfver hvilka
det hvilade ett drag af mild sorgbundenhet. Han
drog sig närmare henne, där hon satt ett
trappsteg lägre än han, tog hennes fina hand och
kysste den ömt. Det blef en lång tystnad.
Hvar-dera blickade tigande utöfver haivet, där de mörka
strimmorna blefvo allt bredare och bredare, där
de rosiga molnen samlade sig kring den
nedgående solen. Gabrielle suckade sakta.
— Hvad är det, frågar han med oro.
Nej, det blir olidligt, tänker hon. I morgon
skola vi skiljas, det som måste sägas, måste sägas nu.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
