Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 15s -
— Huru god han är, vår konung, börjar hon
försiktigt. Han har öfverhopat din och min
familj med välgärningar.
— Min! säger Gastave François mörkt.
— Ja din. Och nu senast dig. Du är i dag
blifven kornett, det är det första, det svåraste
steget på den bana, som kan leda dig uppåt.
Nåväl, när du nu lägger den lyckan i ditt ödes
vigtskål, skall du för att jämnmåttet icke alldeles
må rubbas lägga i den andra skålen den sorg jag
nu går att göra dig. Pardonne moi, men jag
måste säga dig detta, emedan jag icke mera har
kraft att bära det, ty det trycker mig till jorden,
emedan jag icke kan dölja det, ty det skönjes i
mitt anlete. Hjärtans allra käraste, jag är
gammal, jag passar icke mera till din hustru.
— Ah, Gabrielle, äro vi åter där. Han var
nästan glad, att det icke var frågan om något
annat.
— Jag var en liten späd flicka, då tycktes
du, den friska, stora, starka gossen, lika gammal,
ja äldre än jag. Jag blef den fullvuxna jungfrun,
då blef jag med ens äldre än du. Och nu, förlåt
att jag säger det, världsklok, erfaren, efter att ha
lefvat i den stora världen, vid hofvet i Versailles,
förstår du nogsamt, att jag åldrats före mina år.
I dag, när jag satt framför spegeln och kammar-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
