Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
förlorat sin glans och rynkorna skvallra om att
våren gått. Den börjar från första dagen, ty min
hela inre varelse är hunnen förbi, hvad som vid
dessa år plär vara vanligt med kvinnorna i vårt
hemland. Och då skall du finna, att lika lätt som
det var för dig att utan att mista andan storma
lifvets berg, lika tungt och svårt skall det blifva
dig att en gång stappla ned för dess branta
sluttningar, när den tiden varder kommande för dig.
Nu bief Gustave François rädd på allvar. I
hennes bref hade han mer än en gång sett detta
ord gammal understruket. Hon hade en gång
från Paris skrifvit om samma sak. Att hon nu
talade så jämnt, så utan att taga om orden, visade
att hon länge burit dessa tankar inom sig, att
det icke var ett hugskott utan en stark känsla af
inre oro, som dref henne till dessa yttranden. På
samma gång kände han sig sårad i sitt inre af
talet om hennes erfarenhet. Likasom om han
icke hade utvecklats under de förflutna åren.
Han såg ett ögonblick allvarligt, spändt, i det nu
bleka ansiktet, och för första gången i sitt lif
märkte han, att där fanns ett grand af sanning i
hvad hon sagdt, hon såg trött, ansträngd ut —
icke gammal, det ville han icke säga. Med kvinnans
intuition och instinkt uppfattade hon, hvad som
rörde sig inom honom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
