Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gabrielle sprang uppför trappan, skyndade
sig in i sitt rum, läste dörren och kastade sig
med händerna för ansiktet högt gråtande på sin
bädd. Hon grät öfver sin ungdoms vackraste
dröm, den var för henne förgången. Hon hade en
gång gått i lifvets, i kärlekens strålande solsken,
hade lefvat i dess bländande ljus. Den dag den
grå skymningen föll öfver henne, när hon
tvif-lade på dess allmakt, den dag hon ej mera trodde
på satsen, omnia vincit amor, gick hon frivilligt
ut 111* sitt paradis hellre än att med
misstänksam ängslan, svartsjuk oro, trefva fram på
vägar, om hvilka hon icke mera kände hvart
de förde.
Nordencreutz låg i sin tältsäng, när han
hörde Gustave François komma in i rummet,
sakta kläda af sig och suckande gå i säng.
Han hörde honom kasta sig i bädden af och an
i oro. — Den ungdomen, den ungdomen, säger
han för sig själf, den har en märkvärdig
förmåga att trassla in alla förhållanden, där
kärleken spelar med. Stackars barn ! Nå det reder
sig väl ock en gång. Och den gamla somnar in
i sin sunda sömn. Men Gustave François låg
länge vaken. Endast för en vecka sedan hade
han farit från hemmet jublande mot lifvet, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
