Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sköna Gabrielle Ulfsparre, dotter till min vördade
vän och lärare öfversten på Erémitaget här uppe
vid floden ....
Nu for Leijonhjelm upp: — Så är det, men
huru känner Ni henne? Hon har länge vistats i
Paris, och Ni. . .
— Jag känner henne, emedan jag vuxit upp
med henne. Den ¡dans hon utförde och som så
tjusade Eder alla har jag ofta sett, ty min mor
har lärt henne den. För öfrigt, det är henne jag
älskar, våra hjärtan tända eldar för samma
altare. — Leijonhjelm räckte ifrigt sin hand åt sin
nye vän. — Förvisso är det denna gemensamma
och obesvarade kärlek till samma hulda person,
som fört oss till hvarandra, likt källådror, som
under marken okända flyta samman. Vore en af
oss föredragen, då skulle vår vänskap snart
grumlas af lidelserna, men nu — och de omfamnade
hvarandra.
Så beslöto våra celadoner att till minne af sin
unga vänskap rista sina och sin älskades namn i
den vackra björk, som stod vid randen af källan.
De tecknade nu i den hvita barken sina initialer
och därunder ett G. U., allt omgifvet af ett hjärta
i lågor, och under allt detta deras vänskaps
födelsedag. Medan de i skyddet af en ung löfrik
rönn höllo på därmed, hörde de, huru de konspi-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
