Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— God afton, cher père, ropar jag, gömmande
mig bakom en yfvig hagtornshäck. Han reser
sig, han ser sig omkring, han är alldeles blek
och perturberad.
— Är det du Ulrika, som kallar mig, säger
han halfhögt och nästan förskräckt. Han trodde
det var hans maka, min döda moder, så lika
påstod han efteråt att min röst var den kära dödas,
som aldrig gick ur hans tankar. Då säger jag:
nej, cher père, det är endast Eder dotter
Gab-rielle, — och jag springer fram till honom och
tager honom i famn. Vi blanda våra tårai
glädjens, sorgens, återseendets, skilsmässans
tårar. Vi hade icke sett hvarandra på trenne år,
och under den tiden var min goda moder död. —
Hjärtans flickan min, säger han gång på gång,
tout ému och glad.
Så gingo vi tillsammans till det gamla kära
hemmet. Vi satte oss i den tysta kvällen på
gungplankan under äppleträden, kände doften af
cher pères rosor, hörde i aftonens stillhet
skällorna ljuda från fållan, hörde hundskallet från
den fjärran byn och kornknarren från de
saftgröna åkrarna. Allt var som fordom. Ack, icke
allt! Hon, min goda moder, slumrade borta under
rosorna på kyrkogården. Här i aftonens stillhet
sade jag cher père, hvarför jag var kommen, sade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
