Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att kriget var förklaradt, att fienden just i denna
nejd väntades göra sin första attack, att jag
kommit för att föra honom till trygghet bakom
Lovisas fasta murar.
Men nu blef han helt ond och sade: — Tror du
att jag, en gammal vaillant krigare och öfverste,
som stridit i Westphalen och Palatinatet, att jag
skulle söka skydd bakom fruntimmers kjortlar,
de må sedan heta Lovisa eller Gabrielle. Nej,
jamais de ma vie. — Och därvid blef det. Allt
hvad jag sade blef en vanité. Hvem skulle sköta
hans ympar och rosor, hans unga krikon- och
körsbärsträd. Och när jag ändock låg öfver
honom med böner och tårar, sade han med
skälf-vande stämma:
— Taisez-vous, mademoiselle, ma fille. Ni
vet icke, hvad ni begär. Har ni sett denna kulle,
huru den såg ut för trettio år sen. Nej, det har
ni ej. Den var ett stenhölster, enris och
epilo-bium bar den. Jag har röjt, gräft, gödt och
odlat den i mitt anletes svett i trettio långa år.
Allt, hvad där nu växer, har jag sått och
planterat. Eh bien! Öfver den tröskeln därborta,
genom den porten där nere bärs jag som död, icke
förr. Känner du en mans kärlek till den jord
han odlat, nej! Låt fienden komma, jag viker ej.
Finland såg mig födas, mitt lif ger jag för det,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
