Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gustave François, anställd närmast hos
general von Platen, hade följt med konungens
afdel-ning. Under denna korta expedition hade han
fått en djupare inblick i huru den tysta kampen
mot konungen egentligen fördes. Det var mot
honom, konungen, och icke mot fienden,
officerarnas energi och taktiska snille användes. Sedan
den dag Gustave François lämnat hemmet, hade
han upplefvat, erfarit så mycket, genomgått så
många och olikartade känslo- och själsrörelser
och strömningar, att han under denna korta tid
vunnit en insigt och erfarenhet, som till fullo
bevisade sanningen af den gamla satsen, att man
åldras fort i krig. Han hade funnit de tre stora
uppfostrarinnorna i lifvet: oron, smärtorna och
sorgerna. Dag för dag hade han med stigande
oro och sorg sett det ovärdiga intrigspel, som
be-drefs vid högkvarteret och som i hvarje nu
paralyserade allt, hvad konungen och hans förtrogna
planlagt. Han hade nu fått ögonen fullt öppna,
hade sett och förstått allt. — Midt i dessa
allmänna sorger och bekymmer hade han sina
enskilda. Det grämde honom att han så, mot sitt
bättre vetande, hade framslungat mot Gabrielle
beskyllningen för koketteri. Han kände att det
linnes ord, som man aldrig glömmer, likasom det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
