Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ders — och han såg omkring sig — har blifvit
tillfångatagen, heter det.. nej, tilläde han hviskande,
han har flytt öfver till fienden.
— Hvad säger du, skrek Gustave François,
Jan Anders! När, hvar, huru! och han blef
genast lugn.
Emellertid hade soldaterna hjälpt Ladau upp.
Nedstänkt, smutsig nästan till oigenkännelighet,
var han betydligt afkyld. Han hade dessutom,
listig och förslagen som han var, ögonblickligen
kommit att tänka på, huru menligt det kunde vara
för honom och de förbunde att reta upp denna
unga hetlefrade officer, som måhända i otid skulle
ange allt, hvad han visste i denna sak. Han
öfver-lade i största hast med sig själf, huru han bäst
skulle cachera sin vrede, sitt nederlag, sin
förlägenhet och draga sig ur denna fatala situation,
som för partiet kunde blifva rent af farlig.
Ur den hjälptes han oförmodadt, då baron
Leijonhjelm, följd af soldaten Macdonald kom i
skarpt traf vid sidan af landsvägen fram emot
dem. Ropande på Gustave François och ifrigt
vinkande med sitt officersskärp, bad han honom skynda
sig. Bron vid Summa var omöjlig att passera för
kanonerna, den måste på konungens befallning
ögonblickligen förstärkas, desto hellre som fienden
förföljde trupperna och reträtten måste påsk3mdas.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
