Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hvartannat, rör i hop minnen och intryck från
den vilda jagten om människolif och det ljufva
spelet om hjärtesegrar.
Nu slocknar feberns glöd, tankarna reda sig
åter i ordnad följd, och nu komma stunder af
plågsam oro och ångest. Hela hans unga lif hade
lidit skeppsbrott. Han hade i en solig
morgonstund seglat ut på lugn sjö, och råkat ut för den
vilda stormen, där de obarmhärtiga vågorna
dragit allt i dödens natt. Borta var hans fader,
Blomcreutz och Leijonhjelm, dessa unga vänner,
till hvilka han känt sig dragen med hela sitt
hjärtas S3nnpati, alla hade stormen tagit från
honom. I vanära hade han drunknat, denna varma
själ, denna ungdomens märkeliga ledare, Jan
Anders. Allt hade han förlorat, och allt hade gått
så hastigt, att han ej hunnit säga ett sista farväl,
trycka deras händer, innan de försvunno i det
mörka djup, därifrån ingen återvänder. Och hon,
hans ungdoms ljufvaste dröm, Gabrielle, också
hon var försvunnen. Lifvet, nyss som en blå
vårmorgon, så jublande med sina glada löften,
huru hade det icke förbytts i mörker och höst! —
Så bleknade allt bort, drömmar som tankar,
hopp som fruktan, han låg där likgiltig för lifvet
som för döden. Han hörde kirurgen Edgren och
Nordencreutz gå tungt och varsamt omkring i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
