Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nu faller den sjuka åter ned, och gömmande
sitt ansikte i dynorna utbrister han med smarta:
— Det är vårt verk, Walhallaförbundets verk.
Det är dock synd om en sådan ståtlig kung.
Rehnstjerna och Blomcreutz förskräcktes
öf-ver det intryck deras tal gjort på honom och
försökte förgäfves att trösta honom. Men
Gustaf François är otröstlig. — Det är vårt verk —
finskhetsmännens verk. Vi ha förstört och
för-rådt landet. — Detta är allt hvad han säger, och
upprörda skiljas de å hvardera sidan.
Medan Gustave François låg där och dolde
sina tårar och sin rörelse i bäddens dynor, hörde
han en grof röst, som på simpel svenska högljudt
och bredt talade till någon. Den rösten kunde ingen,
som hört den, misstaga sig på; det var Forsius,
prestmannen från Iittis. Men talet var till sin
innebörd så tvärt emot allt hvad han väntat, att
han först icke ville tro sina öron.
— Det är en kung, det är en kung Gustaf
III, den store, ja broder Gudseus, den store säger
jag. Herran hålle sin hand öfver honom. Du
skulle ha sett honom, där han stod i den tidiga
morgonen fix och parat i tältet. Ständigt i
arbete, ständigt vaken, säger gamle kammartjänaren
Griberg. Jag kom in skälfvandes i mina knän
och visste icke till mig, huru och hvar jag skulle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
