Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Arvet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ARVET.
Det var en strålande junidag, när Axel åter
körde in i sin barndomsstad. Syrenerna i
stadens vanvårdade trädgårdar och promenader
sköto sina doftande klasar, upp mot den vårliga
himmelen med sina mjölkvita, småulliga moln på
asurgrund. Björklövet, ännu vårnytt, blankt och
ungt, ångade i solvärmen, gav luften sin fina
doft, på samma gång mjuk och eggande.
Där Axel kom med den nyvunna lyran i den
blå studentmössan och sina ännu ej fyllda
ader-ton år, var hans humör i samklang med den yttre
naturen. Det skulle bli roligt, sade han sig själv,
att se dem alla, Elias, den kloke Elias, Pontus
gårdvar, Hedda, Joel, Matts kusk och valacken,
allra roligast ändå att åter tränga in i den
förvildade och förvuxna trädgården, att ännu en gång,,
fastän student, leka indian och finna lilla Anna
Rosén mitt inne i den nästan manshöga
hundlokan, att se huru hon rodnade så grant, se hennes
skrattande blå ögon och sitta sida vid sida med
henne och hjälpa henne att lösa problem.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
