Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
för honom, ty den stora förintelsen hägrade för
honom i lockande dager. Allt detta skymtade
icke med tankens logiska följdriktighet fram för
Emils inre, nej, med den knappast medvetna
intuitionen, som ett aningens bildverk kom det
över honam, det förgångna och det som skulle
komma.
— Emil, Emil, sade hans moder häftigt
upprörd, men lycklig över det djup och den styrka 1
känslan för den avlidne, som sonen tycktes visa.
— Emil, hejda dina tårar. Du är trött av resan;
kom, min gosse, stig in i förmaket. Se här, drick
ett glas vatten. Helene, skynda dig efter ett glas
vatten åt din broder!
Och med kärleksfullt våld förde hon sonen ut
ur rummet.
Helene gjorde som modern bett och såg på
samma gång med en blick av förundran på sin
broder. Hon, som vuxit upp med honom sedan
barnaåren, som känt sig tillbakasatt i hemmet,
som kände brodern i grund, hon hade icke väntat
sig detta häftiga utbrott av sorg. Hon visste att
förhållandet mellan fader och son under många
år varit kyligt, fotat som det varit icke på
tillfälligt missnöje med den enes eller andres
handlingssätt, utan på djupt ingripande orsaker, olika
levnadsuppfattning och levnadsmål.
Småningom blev Emil herre över sig ¡själv, han
satte sig mellan sin mor och syster. Timme gick
efter timme under lågmält samtal om den bort-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
