Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Efter många år hade Emil åter badat sin själ i
hemlandets luft, renat sina tankar i hemmets
atmosfär. Och när han sent omsider sagt
godnatt till mor och syster och kommit upp på sitt
rum, detta rum, där han levat sina lyckligaste år,
kände han sig bättre, starkare, lyckligare, kände
en fläkt av levnadslust och mod vakna åter i sin
trötta själ.
Han hade de bästa föresatser, han ville med
allvar taga itu med arbetet. Han kände med sig
att han ryckt fram till en post, som hans fader i
trettio år troget försvarat, som hans farfar och
farfarsfar envar i sin tur lämnat i arv åt äldste
sonen.
Nu var det hans tur. Han hade försökt allt i
livet utom arbetet. Tänk, om arbetet skulle
befria honom från tröttheten och livsledan!
Beslutsamt steg han upp och tog fram en necessär,
letade i den och fick tag uti en liten flaska.
Därpå gick han med dröjande steg fram till
fönstret, öppnade det betänksamt och motvilligt.
Tvekande i det sista släppte han den lilla flaskan,
den föll klirrande mot rännstenen där nere och
sprang i tusen bitar. Han drog ett andetag av
lättnad och stirrade ned i det skumma djupet.
Jag måste försöka, tänkte han. Så såg han
bort mot den rosiga kvällshimlen, där en och
annan tornsvala ännu skriande slog sina slag kring
det gamla slottet på jakt efter mygg och knott.
En mörkblå strimma nere vid horisonten bådade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
