Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
slöt att gå upp på däck. Det var en kinkig sak,
för en rund man i ett fyrkantigt hål har det svårt
nog, om, som här var fallet, hålet är trångt.
Där ute låg en mjölkfärgad dimma, mjuk som
en svepning, över hamnen och staden.
Morgonsolen lyste matt med ett iriserande sken. I
knappast skönjbara konturer avtecknade sig slottets
väldiga murar, de gamla stadsvallarna och
fartygen vid Långa bron. Några sjåare stodo
bredbenta på stranden, sade då och då ett par ord,
som gärna kunnat förbli osagda, och spottade
dessemellan betänksamt i strömmen. Hamnen
låg, liksom alltid vid dimma, tyst och stilla; man
hörde knappast vågskvalpet mot Vellamos breda
bog.
Matti vandrade fram och tillbaka på sitt trånga
däck. Något arbetade sig fram i hans hjärna,
en idé, en tanke, som han tyckte kom från höjden,
från ljusets hem, eller från hans hustrus klyftiga
hjärna. Den tanken tog honom med våld. Han
gick fram till kajutluckan, böjde sig ned över den.
— Veikkolin, ropade han, Veikkolin, kom hit,
jag har fått en idé.
— Inte annat, har du inte kaffe, det vore
mycket bättre, svarade en stämma, energisk och
klangfull som en hornsignal.
— Kom upp, Veikkolin! Nu har jag
skogs-köpet klart.’
—• Ja£ gitter inte höra, svarade den tilltalade.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
