Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Veikkolins anletsdrag leta ut, vad denne
egentligen tänkte om saken. Men han var som en
sluten bok, hans anletsdrag som huggna i granit.
När han icke ville, kunde ingen, allra minst
Matti, tyda rynkorna och vecken i hans magra
ansikte.
Medan de ’bägge männen överläde om
skogs-köpet, hade dimman lättat. Morgonvinden hade
vaknat, rivit sönder dimman och drev nu de sista
tunna flagorna som lätta skyar över
vattenspegeln. En strålande sensommarsol belyste den
vackra tavlan. Långt borta bakom
järnvägsbanken stucko de gröna alarna på Myllysaari upp;
till vänster syntes varvet vid Hiekka och de gamla
pittoreska och svartnade murarna av fästet
Kron-S:t Annae, till höger den gamla köpstadens äldsta
hus. Små båtar och ångbåtar vävde ömsom
mörka, ömsom ljusa ränder i vattnet, måsarna
seglade på glänsande vita vingar och spände efter
allsköns avfall. Slottet speglade sig i strömmen,
som lik ett vattrat blått sidenband lyste mellan
de mörka murarna och hamnkajen.
Veikkolin och Matti Kiiskilä kokade sitt
ciko-riekaffe i ruffen, medan de åto sin frukost
långsamt och tigande, som folket brukar.
— Jaha, sade Matti, sedan de slutat, ska vi
gå nu?
— Vart då?
— Till Blume, vet jag!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
