Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Är du tokig? Tror du det är som i gamla
herms tider nu. Nej, unge herr Blume, han
ligger ännu på sina dunbolster under sidentäcken.
Om en timme dricker han det dyraste kaffe med
jamajkarom ur guldkopp. Tror du inte jag
känner herremäns sätt att leva. Nej, äro vi där
klockan åtta, halv nio, så är det tids nog. Ser
du, fortfor Veikkolin, i Amerika, där var det en
annan sak, där voro herremännen klockan sex
på morgonen i fullt arbete; där, där kunde man
förtjäna pengar!
— Varför kom ni hem då, om det var så bra
där borta?
— Det är min ensak, sade Veikkolin kärvt.
Efter en paus tilläde han: — Vill ni veta,
varför jag inte trivdes dar borta, vasa? Tid
ha vi nog.
Matti gjorde ett jakande tecken med huvudet.
Veikkolin blickade dystert ned i vattnet, som
i små virvlar strömmade utåt mot havet och
berättade i korta, avbrutna satser sitt livs historia.
Hans i början kalla, likasom sönderbrutna tal var
koncentrerat och långsamt, som om han velat
noga överväga, vad han hade att säga; men ju
längre det led, dess mera tinade isen upp kring
hans hjärta och från den slutne, ordkarge
mannens mun flöt talets ström med värme och glöd
för första gången sedan flere år.
— Mina föräldrar voro hemma i en av
socknarna där tippe vid Pielisjärvi. Min mor var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
