Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kaptener, som kommo med salt och stenkol, vitt
och svart, som vi plägade säga, till Trångsund.
Men om vintern hade hon ingen annan att tala
med än mig. Det var min sommar, då lyste min
sol, då levde jag upp. Hon lärde mig läsa och
skriva, litet svenska, vad hon bara ville. När hon
lade sin runda bruna arm kring min nacke, så
kunde jag inte neka henne något. Jag hade tänt
eld på alla Blumes plankstaplar, om hon bett mig.
— Jag ville gifta mig med henne i all
hederlighet, men fick av modern hugg och slag på min’
anhållan — hon var i sitt vilda humör. Hon
drömde om rika kaptener och vackra styrmän för
sin dotter.
— Men så gick det därhän, att det måste bli
bröllop. Aldrig i mitt liv glömmer jag den
uppgörelsedagen. Inte ens gumman Luukkonen,
„frun”, som hon ville kallas, höll ut med den
och hon var dock van vid både ett och annat.
Hon dog knall och fall av vrede, konjak och
upphetsning. Och det blev bröllop och barnsöl, och
pojken döptes till Karl Oskar, efter svenska
kungen kantänka.
— Hustrun min var en duktig människa, en
bra människa, en god människa i hjärteroten.
Ja, man hade svårt att tro att en sådan svala
vuxit upp i ett ugglébo.
— Att börja med gick allt bra. Men när
ingen såg efter svärfar under de långa vintrarna,
började det gå bakåt för honom. Och en vacker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
