Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skulle dock vara ensam. Ingen skulle taga hans
mödas lön i arv: släktlös, vänlös gick han genom
världen. Och dock, nej, om också på trots! Och
han .bet ihop de magra käkarna.
— Seså ja, låt oss gå, Matti, sade han och steg
upp försiktigt, men resolut.
De båda männen vandrade långsamt uppför
Fiskarstranden, förbi de med brokiga varor
behängda stånden, veko av uppför den trånga och
mörka Svartbrödramunkarnas gata och stodo
inom kort framför den massiva och granna
ekdörren med den stora mässingsplåten, på vilken
man läste i krångliga gotiska bokstäver : Heinrich
Friedrich Blume, kommerseråd.
Dörren var stängd. Matti och Veikkolin drogo
sig undan och satte sig på sockeln till ett staket,
som omgärdade en förvuxen och vanvårdad
trädgård. En till hälften vissnad fläderbuske kastade
sina längsta grenar över staketet och bredde sin
blomsterprakt ut för gatans publik, för
grändens smutsiga och högljudda barn. Den ena
kvartstimmen försvann efter den andra.
Veikkolin stirrade tyst framför sig, som en av morgonen
överraskad uv. Matti började bli trött på att
vänta, gäspade gång på gång och undrade över
att herrarna kunde sova, fastän solen stod högt
på himlen.
Slutligen väckte något Mattis intresse.
Mellan fläderns grenar hade en liten korsspindel
spunnit sitt nät. Nu satt den i mitten av nätet,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
